nad, vände om och frågade om mr Jaggers hade kommit tillbaka, fick den upplysningen, att så ej var förhållandet och gick ut igen.
Då jag återvände andra gången fann jag min förmyndare på väg hem omgiven av ivriga klienter, vilka han affärdade på ett ganska bryskt sätt.
Jag följde med honom in i hans rum, där han stående åt sin frukost ur ett smörgåspaket, och tog sig ett glas sherry ur en fickflaska, och där fick jag reda på hur han arrangerat det för mig. Jag skulle bo i Barnards Inn tillsammans med den unge Pocket. Jag skulle stanna hos unge Pocket tills måndagen och då skulle jag i hans sällskap göra ett besök hos hans fader för att se, hur jag tyckte om mig där. Dessutom fick jag reda på hur stort mitt underhåll var, och det var ett mycket liberalt underhåll, och fick en hel del adresser till de affärsmän, hos vilka jag skulle få kredit.
»Ni skall finna», sade min förmyndare», att eder kredit är mycket god, mr Pip, men det finns medel tillräckligt att betala edra skulder, och för att hjälpa er, även om ni skulle överskrida edra tillgångar. Naturligtvis kommer det att på ett eller annat sätt gå åt helsike för er, men det är inte mitt fel.»
Sedan jag ett ögonblick funderat över detta uppmuntrande omdöme, frågade jag mr Jaggers, om det var värt, att jag hyrde en droska. Han svarade, att det tjänade ingenting till, ty jag var så nära den plats, dit jag skulle. Wemmick skulle följa mig, om jag inte hade någonting däremot. Jag fann att Wemmick var advokatens biträde, som jag sammanträffat med, då jag först inträdde på mr Jaggers kontor. Ett annat biträ-
