Mrs Pocket satt i en trädgårdsstol under ett träd och läste, med benen på en annan trädgårdsstol.
»Mamma», sade Herbert, »detta är unge mr Pip.»
Och mrs Pocket mottog mig med en min av älskvärd värdighet.
»Master Alick och miss Jane», skrek en av de två barnjungfrurna till några av barnen, »om ni klättra över de där buskarna falla ni i sjön och drunkna, och vad skall er pappa då säga!»
Jag upptäckte att där fanns inte mindre än sex små medlemmar av familjen Pocket på platsen. Och knappt hade jag kommit till denna siffra, då en sjunde ungdom lät höra sig, uppstämmande en gäll klagosång. Mr Pocket kom slutligen ut och hälsade på mig. Sedan jag observerat de sju rörliga och högljudda ungdomarnas leverne, överraskade det mig icke, att mr Pocket var en äldre man med ett något plågat och ansträngt ansiktsuttryck och med det gråa håret i oordning, som om han icke ens kunde hålla styr på sitt eget hår.
XVIII.
Mr Pocket ledsagade mig in i huset och visade mig mitt rum, vilket var mycket trevligt och så möblerat, att jag kunde begagna det även som ett mycket fint dagrum.
Sedan knackade han på dörrarna till två andra rum och presenterade mig för deras invånare, Drummle och Startop. Drummle var en grovbyggd yngling med lillgammalt utseende, sysselsatt med att vissla. Startop, yngre till år och utseende, satt och läste och höll hu-
