Då skickade de honom till mr Pocket, ehuru han var huvudet högre än denne och ett halft dussin huven tjockare än de flesta.
Startops hade blivit förstörd genom att skämmas bort av en öm moder, som hållit honom kvar i hemmet, då han borde ha åtnjutit skolans uppfostrande vård, men han var henne mycket tillgiven och beundrade henne utan gräns. Han hade ett kvinnligt vackert ansikte och var — »som du ser, fast du aldrig sett henne», sade Herbert — sin moder upp i dagen. »Det var helt naturligt att jag skule känna mig mera dragen till honom än till Drummle.»
Herbert blev min intime kamrat och vän. Jag gav honom till skänks halvdelen i min båt, vilket var orsaken till att han ofta kom ned till Hammersmith. Och som jag ju ägde en halvpart i hans våning, kom jag ofta till London.
När jag umgåtts i mr Pockets familj ett par månader, döko mr och mrs Camilla plötsligt upp. Camilla var mr Pockets syster. Även Georgiana, som jag också sett hos miss Havisham, infann sig. Hon var kusin till de andra — en olidlig, ogift kvinna, som kallade sin hårdhet religion och sitt humör kärlek. Dessa människor hatade mig med allt det hat, girighet och missräkning kunna åstadkomma. Och helt naturligt sökte de trots detta ställa sig in hos mig, den förmögne unge mannen, med de lägsta och ovärdigaste medel. Mr Pocket, som de sett växa upp utan en aning om sitt eget bästa, behandlade de med det förlåtande tålamod, jag förut sett dem utveckla. Mrs Pocket ingjöto de fruktan. Men de voro icke direkt ovänliga, utan tilläto den stackarn att ha råkat ut för missräkningar här
