Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/207

Den här sidan har korrekturlästs
205
TJUGUFJÄRDE KAPITLET

vi emellertid alltid nya skulder, som fyllde marginalen och överskredo den.

Herbert beundrade emellertid mycket mina affärsmässiga metoder att »reda ut affärerna».

Vid ett tillfälle, då vi åter voro sysselsatta med denna viktiga sak, hörde vi ett brev ramla ned genom brevöppningen och falla i golvet. Det var ett kuvert, signerat Trabb & C:o och innehållande underrättelsen om min systers, mrs Joe Gargerys, frånfälle,

Så måste jag då åter begiva mig till min hemort. Jag reste ned tidigt nästa morgon och steg av vid Blå Björnen i god tid för en vandring till fots till smedjan.

Begravningen var mycket storslagen och Trabb & C:o hade gjort allt för att upprätthålla sitt anseende.

När begravningen var över och Joe och Biddy och jag fått i oss litet kall mat väckte jag Joes förtjusning genom att bedja att få logera i mitt eget lilla rum från fordom.

På aftonen gjorde Biddy och jag en promenad tillsammans i trädgården.

»Jag har icke hört några detaljer från min systers sista stunder, Biddy?»

»Ack, det är inte mycket att tala om! Hon hade varit sämre på sista tiden. Plötsligt en afton, just vid tédags, blev hon som förändrad och sade, klart och tydligt: ’Joe!’» Hon hade inte sagt ett ord på långa tider, och jag sprang och hämtade mr Gargery från smedjan. Hon gjorde tecken åt mig, att han skulle sitta bredvid henne och att jag skulle lägga hennes armar omkring hans hals. Jag gjorde det, och hon lutade sitt huvud mot hans axel, med ett nöjt och belåtet uttryck. Och sedan sade hon plötsligt: ’Joe!’ ännu en gång och därpå: ’Pip’. Hon lyfte aldrig mer sitt hu-