Hon stod vid hans sida när han vände sig till henne, och satte fram tallrikar på bordet. Hon ryckte till och mumlade nervöst en ursäkt. En egendomlig rörelse av hennes fingrar, när hon talade, ådrog sig min uppmärksamhet.
Det liknade rörelserna hos en som stickar. Hennes ögon voro med spänd uppmärksamhet riktade på mr Jaggers. Jag hade sett likadana ögon och likadana händer vid ett minnesvärt tillfälle för icke längesedan. Och plötsligt slog det mig som en blixt. Hennes händer voro Estellas händer och hennes ögon voro Estellas ögon, och var gång hon kom in i rummet kände jag, att dem emellan fanns ett oupplösligt band. Denna kvinna var Estellas moder!
Wemmick och jag hade sällskap på hemvägen.
»Wemmick», sade jag, »känner ni något till Jaggers hushållerskas historia? Vill ni inte berätta vad ni vet. Vad ni säger kommer icke vidare, det lovar jag.»
»Nåja», svarade han, »vad jag vet kan även ni få veta. För så där ett tjugutal år sen stod denna kvinna i Old Bailey, anklagad för mord, men blev frikänd. Hon var en mycket vacker ung kvinna, hade troligen zigenarblod i sig. I alla händelser var det ganska hett den gången.»
»Men hon frikändes?»
»Mr Jaggers förde hennes talan», fortsatte Wemmick med en betydelsefull blick, »och skötte saken på ett beundransvärt sätt. Det var för resten för detta försvar, han blev berömd. Den mördade var en kvinna, tio år äldre, större och starkare. Orsaken var svartsjuka Båda strök omkring på landsvägarna och denna kvinna i Jaggers hus hade gift sig mycket ung, på det sätt som så'na där bruka det, med en landstrykare och var
