har varit roligt. Och, ser ni, vad som varit oss emellan — har varit.»
På kvällen, då jag gått till sängs, kom Joe in till mig som han gjort under hela min bättringstid. Han frågade mig om jag var säker på att jag var lika kry som på morgonen.
»Ja, käre Joe, fullständigt.»
»Å blir bättre å bättre, gamle gosse?»
»Ja, käre Joe.»
Joe smekte täcket på min axel med sin stora vänliga hand och sade, som jag tyckte red tjock röst:
»God natt.»
Då jag steg upp morgonen därpå utvilad och starkare, var jag fast besluten att utan dröjsmål säga Joe allt. Jag skulle säga honom det före frukosten. Jag skulle kläda på mig genast och gå in i hans rum och överraska honom, ty det var första dagen jag gått upp tidigt. Jag gick in i hans rum och han var icke där. Icke endast han själv var borta, även hans koffert saknades.
Jag skyndade mig då till frukostbordet och fann där ett brev. Dess korta innehåll var följande:
P. S. Alltid de bästa vänner.
Inneslutet i brevet låg ett kvitto på skulden som jag
lagsökts för. Ända till detta ögonblick hade jag
inbillat mig, att min borgenär hade dragit sig tillbaka
eller uppskjutit saken tills jag blivit fullt återställd.
Jag hade aldrig drömt om, att Joe lagt ut pengarna,
