men Joe hade gjort det och på kvittot stod hans namn. Jag hade nu ingenting annat att göra än att följa efter Joe till den gamla kära smedjan och tala om, att jag upptäckt vad han gjort och att ångerfullt protestera mot det samt lätta ditt hjärta rörande det där andra, som helt obestämt uppstått i mina tankar och nu blivit till en fix idé.
Min avsikt var att gå till Biddy och visa henne hur ödmjuk och ångerfull jag kom tillbaka. Jag skulle tala om för henne att jag förlorat allt vad jag trott och hoppats på, och jag skulle påminna henne om våra förtroliga stunder och fråga henne, om hon ville bli min och göra mig till en bättre människa.
XXXIX.
Nyheten om att min stora förmögenhet var borta hade spritt sig till min födelseort och trakten däromkring innan jag kom dit. Jag märkte att Blå Björnen fått höra den och det åstadkom en stor förändring i Björnens uppförande. Det var afton, då jag kom dit, mycket uttröttad av den resa jag förr i tiden ansett så lätt.
Björnen kunde inte låta mig få det rum, jag förr brukade få, ty det var upptaget (troligen av någon som hade stora förhoppningar). Man kunde endast erbjuda mig ett mycket tarvligt rum åt gården i grannskapet av duvslaget och postvagnarna. Men jag sov lika gott där som jag skulle gjort i ett av Björnens bästa rum.
Tidigt på morgonen gick jag ut, medan jag väntade på frukosten och när jag kom tillbaka för att intaga
