»Hör noga på», sade min syster till mig med allvarlig min.
Joe gav mig litet mera sås.
»Svin», fortsatte mr Wopsle med sin djupaste basröst och pekade på mig, som om han nämnde mig vid mitt förnamn, »svin voro den förlorade sonens följeslagare. Svinets glupskhet kan framhållas som ett varnande exempel för ungdomen. Vad som är förkastligt hos ett svin är ännu mera förkastligt hos en gosse;
»Eller flicka», inföll mr Hubble.
»Naturligtvis även flicka, mr Hubble», medgav mr Wopsle något irriterat, »men för ögonblicket finns det ingen flicka här.»
»Dessutom», sade mr Pumblechook och vände sig förebrående mot mig, »kom ihåg vad du har att vara tacksam för. Om du hade varit en gris —»
»Det var han», sade min syster med eftertryck.
Joe gav mig ännu mera sås.
»Nåja, men jag menar en fyrfotad gris», sade mr Pumblechook, »om du hade varit en sådan, hade du månne varit här nu? Åhnej —»
»Utom i den formen», sade mr Wopsle, och nickade åt stekfatet.
»Men jag menar inte i den formen, sir», invände mr Pumblechook, som inte tyckte om att bli avbruten, »utan jag menar njutande av äldre och förståndigt folks sällskap, av nöjet att få åhöra deras samtal och vältrande sig i dagligt överflöd. Skulle han hava gjort det? Nej, det skulle han inte. Vad skulle hava blivit hans öde?» (Här vände han sig till mig igen.) »Du skulle ha blivit såld för så och så många kronor och Dunstable, slaktaren, skulle ha kommit till dig, när du låg på ditt hö, och han skulle lyft upp dig under sin vänstra arm
