Mr Pumblechook var också på väg in, men hon hejdade honom vid grinden.
»Åhå», sade hon, »tänker ni också besöka miss Havisham?»
»Om miss Havisham så önskar», svarade mr Pumblechook något snopen.
»Såå», sade flickan, »men som ni ser, så gör hon det inte.»
Hon sade det så bestämt, att mr Pumblechook ej kom sig för att invända någonting, fast han syntes högeligen sårad i sin värdighet. Men han betraktade mig strängt, som om jag hade gjort honom någonting förnär, och skildes därifrån med de förebrående orden:
»Gosse, kom ihåg att du uppför dig så, att de som tagit dig om hand ha heder av dig.»
Min unga ledsagerska stängde porten och förde mig över gårdsplanen. Den var snyggt stenlagd, men gräs spirade upp ur varje springa. Från gårdsplanen förde ett litet prång till bryggeriet. Träportarna till smatten voro uppslagna på vid gavel, och hela bryggeriet därbakom stod vidöppet, så att man kunde se tvärs igenom bort till den föga omgivande gårdsmuren, Allting var tomt och förfallet. Den kyliga blåsten kändes kallare där än utanför grindarna, och när den vinande strök igenom byggnaderna lät det som stormens tjut i en skeppsrigg.
Hon såg, att jag tittade på allt detta och sade:
»Vi kunde dricka upp allt öl, som brygges där nu, utan att ta nå'n skada.»
»Ja, det ser så ut», sade jag skyggt.
»Det är nog bäst, att inte brygga något öl där nu.
