»De va lessamt de, Pip. Om de ä bättre eller inte bättre, de ä en sak, som vi inte kan disketera nu här, för då kanske syster din får en rapptuss. Kom ihåg, Pip, va en sann vän säjer dej. Om du inte kan bli fin och ogemen genom å gå rakt fram, så blir du de aldri genom å gå bakvägar. Så säj inget sån't mera, Pip, och det skall gå dig väl och du skall länge leva på jorden.»
»Du är väl inte arg på mig, Joe?»
»Nä nä, gamle gosse, men när jag tänker på att dom där va, jag skulle villa säja, av ett ovanligt överraskande och högst märkeligt slag, speciellt dom som sysselsätte sig med kalvkotletter och hundslagsmål, så skulle jag som en som önskar dej väl, Pip, villa råda dej te å allvarligt övertänka dom när du går å lägger dej. De ä' alltsammans, gamle gosse, och gör aldri om'et.»
IX.
En vacker morgon kort efter mitt besök hos miss Havisham, fick jag den lyckliga idén att bedja Biddy lära mig allt vad hon kunde, vilket för närvarande var det bästa sättet att bli vad Joe kallade »ogemen». Jag talade alltså en dag, när jag gick till mr Wopsles moster på kvällen, om för Biddy, att jag hade en särskild orsak att vilja komma fram här i livet, och att jag skulle vara henne mycket tacksam, om hon ville göra mig delaktig av hela sin lärdom. Biddy, som var en mycket tjänstaktig flicka, gick genast in på mitt förslag, och grep genast an med sin uppgift.
