ty de grammatikaliska reglerna kände kan visserligen någorlunda till, men några fina vändningar förstod han sig ej på. Det var kyrkoherden där hemma på landet, som hade börjat att läsa latin med honom, då hans föräldrar av sparsamhetsskäl ej velat skicka honom i skola förrän så sent som möjligt.
Hans far var Charles Denis Bartholomé Bovary, f. d. bataljonsläkare. I följd av något tjänstefel vid en mönstring hade han omkring år 1812 måst taga avsked och hade begagnat sig av sina personliga företräden för att gifta sig till en förmögenhet av sextio tusen francs. Dottern till en strumpfabrikör hade nämligen förälskat sig i hans ståtliga hållning, och detta var den hemgift han medförde. Den skrävlaren såg bra ut, klingade med sporrarna, bar mustascher och polisonger, hade fingrarna fullsatta med ringar och var alltid klädd i lysande färger; hans utseende var martialiskt och hans sätt ledigt som en handelsexpedits. Som gift levde han upp sin hustrus förmögenhet på ett par år, åt kräsligt, steg upp sent, rökte ur stora porslinspipor, besökte kaféer och kom aldrig hem om kvällarna förrän efter spektaklet. Svärfadern dog och lämnade ej mycket efter sig, vilket förtröt honom högeligen. Därefter drev han en tid fabriksrörelse och förlorade därpå en hop pengar, slog sig sedan ned på landet för att bli jordbrukare. Men han förstod sig lika litet på lantbruk som på kattun, han red sina hästar i stället för att låta dem gå i arbete, drack sin cider i buteljer i stället för att sälja den på fat, åt upp de fetaste kalkonerna själv och smorde sina jaktstövlar med fläsksvålarna efter svinen. Snart insåg han, att det bästa vore att ej bry sig om några spekulationer.
För tvåhundra francs om året hyrde han sig nu i en by på gränsen mellan Caux och Picardie en bostad, hälften bondgård, hälften herrskapsbyggning; där stängde han in sig vid fyrtiofem års ålder, knarrig, knotande mot Försynen, utledsen vid hela världen, som han sade, och fast besluten att leva där i lugn och ro.
Hans hustru hade fordom varit dödligt kär i honom, hon hade älskat honom på ett underdånigt, slaviskt sätt,
