Sida:Madame Bovary (sv).djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

därefter, som han hade lovat, återvände han dit redan följande dag och sedan regelbundet två gånger i veckan oberäknat alla tillfälliga besök, dem han gjorde liksom av misstag.

För övrigt gick läkningen bra och enligt alla konstens regler, och när man efter förloppet av sex veckor såg herr Rouault utan stöd gå omkring i rummen, började doktor Bovary betraktas som en mycket skicklig karl. Patienten själv sade, att han ej skulle ha blivit bättre kurerad av de förnämsta läkarna i Yvetot eller till och med i Rouen.

Vad Charles beträffar, försökte han ej ens göra sig reda för orsakerna till att han så gärna red till Bertaux. Hade han tänkt därpå, skulle han troligen tillskrivit det sitt nit för det allvarsamma sjukdomsfallet eller den vinst, han hoppades draga därav. Men var det verkligen detta som gjorde, att dessa besök utgjorde en så angenäm förströelse i hans enformiga liv? Dessa dagar steg han tidigt upp, for av i galopp, drev på hästen och när han kom fram, torkade han av fötterna på gräsmattan och drog på sig sina svarta handskar, innan han inträdde. Han blev alltid glad, när han kom upp på gården och hörde tuppen gala från bakgården och såg dränggossen, som kom honom till mötes. Han tyckte om ladan och stallet, han tyckte om pappa Rouault, som gav honom ett handslag och kallade honom sin räddare, han tyckte om att höra mamsell Emmas trätofflor, vilkas höga klackar gjorde, att hon såg större ut, klinga mot stengolvet i köket.

Hon följde honom alltid till översta trappsteget. Om hans häst ej var framförd, väntade hon till dess den kom. De hade redan tagit avsked och sade därför ingenting; vinden lekte med de korta hårslingorna i hennes nacke eller kom hennes förklädesband att fladdra som vimplar. En gång var det töväder, snön på taken smälte och stora droppar föllo från trädens grenar. Hon stod på tröskeln med uppspänd parasoll; solstrålarna silade sig igenom det emaljfärgade sidenet och kastade rörliga reflexer över hennes ansikte. Luften var ljum, hon smålog och vattendropparna föllo, en och en, på det utspända sidentyget.



15