Sida:Madame Bovary (sv).djvu/219

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

av sin ungdom och skönhet, innan hon ännu erfarit äktenskapets bitterhet och den förbjudna kärlekens svikna förhoppningar, hade kunnat finna ett ädelt hjärta att överlämna sitt liv åt, då skulle dygden, ömheten och plikten ha blivit ett, aldrig skulle hon ha störtat ner från en sådan lyckas höjd. Men denna lycka var troligen en lögn. Hon kände nu till den lumpna litenheten hos passionerna, vilka konsten utmålar på ett överdrivet sätt. Emma bemödade sig att ej tänka därpå, hon försökte att i denna framställning av hennes egna sorger endast se en dikt, som kunde vara god nog till ögonfägnad, och hon smålog till och med halvt medlidsamt, halvt föraktligt; då uppenbarade sig en man i svart mantel under sammetsdraperiet i fonden.

Hans stora spanska hatt föll av vid en gest som han gjorde, och genast stämde instrumenten, och sångarna upp sextetten. Den av raseri skummande Edgar dominerade alla de andra med sin starka tenorröst. Ashton slungade till honom mordiska utmaningar i djupa toner, Lucie uppstämde sin klagan, Arthur sekunderade närmast kulissen, och prästens baryton brummade som en orgel, under det att kvinnorösterna upprepade hans ord i en vacker kör. Alla stodo i en rad och gestikulerade, och vreden, hämnden, svartsjukan, förskräckelsen, medlidandet och överraskningen utströmmade på en gång ur deras halvöppna munnar. Den kränkte älskaren svängde sin dragna värja; hans halskrås rörde sig, allt eftersom hans bröst höjde eller sänkte sig, han gick med stora steg av och an utmed rampen och klingade mot golvet med silversporrarna på sina kragstövlar. Han måtte äga ett oändligt förråd av kärlek, tänkte hon, eftersom han kunde så slösa därmed. För rollens poesi glömde hon bort allt ont hon hört om honom, hon försökte att föreställa sig hans liv, detta ovanliga lysande liv, som så ådrog sig allas uppmärksamhet och som hon kanske kunnat få dela, om slumpen hade velat det. De borde ha lärt känna varandra, de skulle ha älskat varandra! Hon skulle ha rest med honom genom alla Europas länder från huvudstad till huvudstad, delat hans mödor och hans triumfer, tagit upp de blommor man kastade till honom,


213