— Gå åtminstone ut genom norra porten! ropade schweizaren, som stod kvar på tröskeln, så får herrskapet se Uppståndelsen, Yttersta domen, Paradiset, Kung David och De fördömda i avgrundens lågor.
— Vart skall jag köra? frågade kusken.
— Vart ni vill! sade Léon och sköt in Emma i vagnen.
Och det tunga åkdonet satte sig i rörelse.
Det rullade utför rue Grand-Pont, for över place des Arts, quai Napoléon, pont Neuf och stannade tvärt framför Pierre Corneilles staty.
— Vidare! ropade en röst inifrån.
Vagnen satte sig i gång igen, for igenom Lafayettes gränd, rullade därefter utför backen i galopp och körde fram till järnvägsstationen.
— Nej, rakt fram! ropade samma röst.
Hyrvagnen lämnade bangårdens område och vek av ut i Promenaden, mellan vars stora almar den gled fram i sakta trav. Kusken torkade sig i pannan, satte sin skinnbeklädda hatt mellan knäna och körde ner i sidoalléerna utmed stranden.
Men plötsligt stannade den för tredje gången utanför Jardin des Plantes.
— Kör på! ropade rösten vresigare än förut.
Vagnen satte sig åter i rörelse, rullade förbi S:t Sever, ut åt quai des Curandiers, quai aux Meules, ännu en gång över bron, över place du Champde Mars och bakom hospitalets trädgårdar, där en mängd gubbar i svarta jackor spatserade i solskenet på en av murgrönor beklädd terrass. Den for uppför bulevard Bouvreuil och bulevard Cauchoise, därefter uppför hela Mont-Riboudet ända till Devillekullen. Där vände den om, och sedan började den ströva omkring fullkomligt planlöst. Man såg den vid Saint-Pol, vid Lescure, nedanför Garganberget, vid la Rouge Marc och på plaçe du Gaillardbois — rue Maladrerie, rue Dinanderie, utanför S:t Romain, S:te Vivienne, S:t Maclou, S:te Nicaise — utanför tullen — vid Vieille-Tour och framför kyrkogården. Då och då kastade kusken från sin bock förtvivlade blickar på krogarna. Han kunde ej begripa, vad det var för en vanvettig passion för att motionera sig,
