Sida:Madame Bovary (sv).djvu/255

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

jord. Sålunda sett uppifrån tycktes hela landskapet orörligt som en målning; de ankrade fartygen hade skockat sig ihop i en vrå, floden böjde sin kroklinje nedanför de gröna kullarna, och de avlånga holmarna lågo på vattnet likt stora svarta fiskar, som fastnat på grund. Fabrikernas skorstenar utsände ofantliga bruna rökpanascher, som upplöstes i översta ändan. Man hörde det dova larmet från gjuterierna och den klingande klockringningen från kyrkorna, som reste sig i dimman. Bulevardernas avlövade träd bildade violetta snår emellan husen, och de av regnet blänkande taken speglade i olika schatteringar, allt efter kvarterens olika höjd. Ibland drev en vindstöt skyarna mot S:t Cathérinekullen, liksom luftböljor som tyst bröto sig mot ett klipprev.

Det var som om från alla dessa hopade existenser någonting utströmmat som berusat henne, och hennes hjärta svällde, som om de hundratjugu tusen hjärtan, som klappade där nere, alla på en gång hade uppsänt till henne röken av de brinnande passioner, som hon förutsatte hos dem. Den gamla normandiska staden utbredde sig för hennes ögon som en ofantlig världsstad; det var som om hon kommit in i ett Babylon. Hon lutade sig ut genom fönstret och inandades den friska morgonluften; de tre hästarna galopperade, stenarna gnisslade i smutsen, diligensen guppade, och Hivert anropade på avstånd bondkärrorna, som rullade framåt vägen.

Man stannade vid stadsporten; Emma tog av sig sina filtskor, pådrog andra handskar, ordnade sin schal och steg ur Svalan tjugu steg längre bort.

Staden höll på att vakna. Bodbetjänter i rökmössa torkade butiksfönstren och kvinnor med stora korgar på ryggen utstötte då och då gälla rop vid gathörnen. Hon gick utefter väggarna med nedslagna ögon, småleende av belåtenhet under sin nedfällda svarta slöja.

Av fruktan att bliva sedd tog hon vanligen ej den kortaste vägen. Hon fördjupade sig i de mörka gränderna och kom helt svettig och andfådd ut på nedre delen av rue Nationale, vid springbrunnen. Det är teaterns, vinkrogarnas och glädjeflickornas kvarter. Ofta


249