Lheureux utan att låta sig förbrylla, så är det ju för att göra er en tjänst!
Han tog en penna och skrev nedanför räkningen: »Mottagit av fru Bovary 4,000 francs.»
— Vad har ni för anledning till oro, då ni ju om sex månader skall lyfta återstoden av köpesumman och jag utsätter den sista reversens inlösning till efter den betalningsdagen?
Emma trasslade in sig i dessa beräkningar, och det sjöng i hennes öron, som om en mängd guldmynt runnit ut ur sina påsar och klingat runt omkring henne på golvet. Slutligen förklarade Lheureux att han hade en vän, Vinçart, bankir i Rouen, som skulle diskontera de fyra värdepapperen; sedan skulle han själv lämna Emma överskottet, sedan den verkliga skulden blivit betalad.
Men i stället för 2,000 francs påstod han sig endast ha fått 1,800, ty vännen Vinçart hade (som rättvist var) dragit av 200 som provision. Sedan begärde han i vårdslös ton ett kvitto.
— Ni förstår — då det gäller affär — och datum också, var så god och skriv datum.
En hel serie av önskningar, som hon skulle kunna tillfredsställa, föresvävade nu Emmas tankar. Hon var nog klok att lägga av 1,000 francs, varmed de tre första reverserna betalades då de förföllo, men den fjärde ankom händelsevis till huset en torsdag. Charles blev visserligen förskräckt, men inväntade tåligt sin hustrus återkomst för att av henne få en förklaring.
Det var endast för att bespara honom bekymmer som hon hållit denna revers hemlig för honom; hon satte sig i hans knä, smekte honom, kuttrade, räknade upp en hel mängd oundgängliga saker, som hon tagit på kredit.
— Du måste medge att det inte är dyrt för så mycket varor.
Charles, som ej visste sig någon utväg, tog snart ånyo sin tillflykt till den evinnerlige Lheureux, som lovade att avhjälpa bekymret om han ville skriva under två reverser, varav den ena på 700 francs förföll om tre månader. För att förbereda sig i tid skrev han ett patetiskt brev