ni inte har någon annan utväg att betala mig igen mina pengar —
— Var skulle jag få pengar? sade Emma och vred sina händer.
— Ah, när man har vänner som ni!
Och han betraktade henne med en så genomträngande och skräckinjagande blick att hon skälvde ända nere i hjärtroten.
— Jag lovar er, sade hon, att jag skall skriva under —
— Jag har fått nog av edra underskrifter!
— Jag skall sälja —
— Jo, jag tackar, jag! sade han med en axelryckning, ni har ingenting mer att sälja.
Och han ropade i talröret, som ledde ner till butiken:
— Annette! Glöm inte de tre styckena av n:r 14.
Pigan kom in; Emma förstod honom och frågade huru mycket pengar det behövdes för att han skulle inställa alla lagliga åtgärder.
— Det är för sent!
— Men om jag lämnar er flera tusen francs, fjärdedelen av summan, tredjedelen, nästan alltsammans?
— Nej, det tjänar till ingenting!
Han sköt henne sakta mot trappan.
— Jag besvär er, herr Lheureux, ännu några dagar!
Hon snyftade.
— Se så där ja! Tårar!
— Ni gör mig förtvivlad!
— Det frågar jag inte efter! sade han och slog igen dörren.
VII.
Hon visade ett stoiskt lugn dagen därpå, då maître Hareng, exekutorn, med två vittnen infann sig hos henne för att företaga utmätningen.
De började i Bovarys arbetsrum och skrevo ej upp det frenologiska huvudet, vilket betraktades som verktyg för hans yrke, men de räknade i köket tallrikar, grytor,
