— Du överdriver. Kanske man skulle kunna stoppa till munnen på din björn med tusen francs.
Det var ett skäl till att försöka göra sitt bästa; det var inte möjligt annat än att han skulle kunna komma över 3,000 francs. För övrigt kunde ju Léon ikläda sig hennes förbindelser.
— Gå! Försök! Du måste! Skynda dig! Gör allt vad du kan! Jag skall älska dig dubbelt så högt!
Han gick, men kom tillbaka om en timme och sade i högtidlig ton:
— Jag har varit hos tre personer — fåfängt!
De sutto mitt emot varandra vid var sitt hörn av kaminen, orörliga, utan att växla ett ord. Emma höjde föraktfullt på axlarna, och han hörde henne mumla:
— Om jag vore i ditt ställe skulle jag nog skaffa pengar!
— Var då?
— På din byrå!
Och hon betraktade honom.
Ett infernaliskt mod strålade ur hennes lågande ögon, och hon insvepte honom i en förförisk, vällustig blick; den unge mannen kände sig för svag att stå emot denna viljekraftiga kvinna, som rådde honom till ett brott. Då blev han rädd, och för att undvika alla förklaringar slog han sig för pannan och utropade:
— Morel kommer ju tillbaka i kväll! Han säger nog inte nej, hoppas jag (det var en av hans vänner, son till en mycket rik köpman), och jag skall komma till dig med pengarna i morgon, tillade han.
Emma tycktes ej mottaga denna förhoppning med den glädje han hade tänkt sig. Misstänkte hon att det var en osanning? Han fortfor rodnande:
— Men om jag inte har kommit till klockan tre så vänta mig inte längre, min älskling. Ursäkta mig, men nu måste jag gå. Farväl!
Han tryckte hennes hand, men han kände att den var alldeles slapp. Emma hade ej längre styrka att hysa några känslor. Klockan slog fyra, och hon steg upp för
