Sida:Madame Bovary (sv).djvu/30

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

vilka han förut stått på spänd fot, och skrivit efter bekanta, som han längesedan förlorat ur sikte.

Då och då hördes pisksmällar bakom häcken, grinden öppnades och en vagn rullade in på gården ända fram till trappan; en hel svärm gäster hoppade ur, slog dammet av sina knän och sträckte på armarna. Fruntimren voro klädda i mössor, hade klänningar sydda efter stadsmod, guldkedjor, peleriner, vilkas snibbar korsade varandra under skärpet, eller kulörta sidenhalsdukar, som voro fästade med en nål bak i ryggen och lämnade halsen bar. Pojkarna voro klädda som sina pappor och tycktes besvärade av sina nya kläder; flera av dem invigde i dag sina första stövlar. Bredvid dem syntes en och annan flicka i slynåren, eldröd, förskrämd och tyst i sin vita nattvardsklänning, som blivit nedsläppt för tillfället, med håret skinande av rospomada och klädd i handskar, som hon var mycket rädd för att smutsa ned. Det fanns ej tillräckligt många stalldrängar, varför herrarna måste kavla upp ärmarna och spänna ifrån själva. De voro allt efter sin olika samhällsställning klädda i frackar, bonjourer eller tröjor — idel helgdagsplagg, som betraktades med vördnad av hela familjen och som endast vid högtidliga tillfallen togos ned ur skåpet — frackar med långa fladdrande skört och uppstående krage, korta, grovt tillyxade tröjor med två knappar i ryggen som ett par ögon. Några — men dessa fingo sitta vid nedersta ändan av bordet — buro helgdagsblusar med nedvikt krage, rynkade baktill och omgjordade med ett skärp.

Skjortbrösten voro stela som harnesk. Alla herrarna voro finrakade och nyklippta så att öronen stodo ut från huvudet. Några som stigit tidigt upp och rakat sig, innan det ännu var full dager, hade skurit sig stora skråmor på överläppen och käken. Under vägen hade såren blivit inflammerade i följd av blåsten, så att månget brett och gladlynt ansikte vid framkomsten hade röda fläckar här och där, vilka stucko av mot det vita skinnet.

Eftersom mairiet ej låg mer än en fjärdingsväg från bröllopsgården, gick man dit till fots. Tåget, som i början slöt sig tätt tillsammans och liknade ett brokigt band,


24