restaurationen, önskade åter inträda i det politiska livet och hade länge förberett sin kandidatur till deputeradekammaren. Om vintern delade han ut en hel mängd ved till de fattiga, och i generalrådet pockade han alltid på landsvägar för sitt arrondissement. Under den hetaste tiden på sommaren hade han haft en böld i munnen, varifrån Charles som genom ett underverk hade befriat honom med sin lansett. Inspektorn, som man skickat till Tostes för att betala operationen, berättade om kvällen, att han hade sett präktiga körsbär i läkarens lilla trädgård. Som körsbärsträden ej ville trivas i Vaubyessard, begärde herr markisen några ympkvistar av Bovary, ansåg sig skyldig att själv tacka honom därför, fick se Emma, tyckte att hon var väl växt och att hon ej hälsade som bondhustrurna; man ansåg sig följaktligen på slottet ej överskrida nedlåtenhetens gränser, ej heller å andra sidan begå någon taktlöshet genom att inbjuda det unga paret.
En onsdag klockan tre stego herr och fru Bovary upp i sin schäs och reste till Vaubyessard, med en stor kappsäck fastbunden bakpå och en hattask stående på fotsacken. Charles hade dessutom en kartong mellan knäna.
De kommo fram vid mörkrets inbrott, just då man började tända marschallerna i parken för att lysa upp vägen för vagnarna.
VIII.
Slottet, som var byggt i modern italiensk stil med två framskjutande flyglar och tre trappuppgångar, låg vid kanten av en stor ängsmark, där några kor gingo mellan enstaka grupper av höga träd, medan den krokiga sandgången kantades av lummiga buskar i olika nyanser av grönt, rhododendrons, jasminer och snöbollar. En bro gick över en bäck; genom dimman såg man byggnader med halmtak, kringströdda på ängen, som begränsades av två svagt sluttande, skogbeklädda kullar, och bakom lågo i två parallella rader vagnshuset och stallen, som
