uppstaplade i pyramider under amplar, vilka liksom överfulla ormbon utsände långa, gröna, hoptrasslade slingor från sina kanter. Orangeriet, som låg längst bort, sträckte sig ända till slottets ekonomibyggnader. För att roa den unga frun förde markisen henne till stallen. Ovanför häckarna, som liknade korgar, sutto porslinsplattor med hästarnas namn i svarta bokstäver. Varje djur dansade i sin spilta, då man gick förbi det och smällde med tungan. Golvet i det rum, där seltyget hängde, var blankt som ett salongsgolv. Selarna voro uppsatta mitt i rummet på två kolonner, som vredo sig runt omkring, och betsel, piskor och stigbyglar hängde i rader på väggarna.
Charles gick emellertid och sade till en betjänt att spänna för hans schäs. Den körde fram till trappan, och sedan allt bagage blivit pålastat, togo makarna Bovary avsked av markisen och markisinnan och återvände till Tostes.
Emma satt tyst och betraktade hjulen. Charles, som satt på yttersta kanten av sätet, körde med armbågarna utspärrade, och den lilla hästen travade raskt framåt. De slaka tömmarna släpade på hans länd och fuktades av lödder; den bakpå vagnen fastbundna kappsäcken stötte taktmässigt mot vagnslådan.
De voro på höjden av Thibourville, då de plötsligt mötte några skrattande ryttare med cigarrer i munnen. Emma tyckte sig känna igen vicomten, hon vände sig om men varseblev vid horisonten endast deras huvud, som än höjde än sänkte sig, allt eftersom hästarna travade eller galopperade.
En fjärdingsväg längre bort måste man stanna för att med en repstump binda ihop dragremmen, som sprungit av.
Men då Charles kastade en sista blick på seldonen, såg han någonting ligga på marken mellan hästens ben, och han tog upp ett cigarrfodral, kantat med grönt siden och med ett vapen på mitten.
— Det finns till och med två cigarrer inuti, sade han, de ska smaka bra efter maten i kväll.
