svaren voro tillfredsställande, beslöt han att flytta fram emot våren, om Emmas hälsa ej förbättrades.
En dag, då hon med anledning av den förestående flyttningen höll på att lägga i ordning i en byrålåda, stack hon sina fingrar på någonting. Det var en ståltråd i hennes brudbukett. Orangeknopparna voro gula av damm, och sidenbanden med silverränderna hade rispat upp sig i kanten. Hon kastade den på elden. Den flammade upp som torr halm. Sedan låg den där på askan som en röd buske och föll långsamt sönder. Hon såg huru den förtärdes. De små bären av papier-mâché sprungo sönder, ståltrådarna vredo sig, silvergalonerna smälte, och de hoprullade pappersblommorna gungade som svarta fjärilar på blomfästet och flögo slutligen upp i skorstenen.
Då fru Bovary i mars månad reste från Tostes var hon i välsignat tillstånd.
