förslag att äta middag tillsammans med de nykomna, och man gick ut i den stora salen, där fru Lefrançois dagen till ära hade låtit duka.
Homais bad om tillåtelse att få behålla på sig sin rökmössa, han var rädd för snuva.
Sedan vände han sig till sin bordsdam:
— Ni är säkert litet trött, min fru? Svalan skakar så förskräckligt.
— Det är sant, svarade Emma, men jag är så road av resor; jag tycker om att byta om vistelseort.
— Det är så tråkigt, suckade skrivaren, att leva fastkedjad på samma ställe!
— Om det vore med er som med mig, sade Charles, om ni ständigt måste sitta till häst —
— Det är ju det angenämaste som finns, tycker jag, återtog Léon, vändande sig till fru Bovary, när man så kan, tillade han.
— För övrigt, sade apotekaren, är läkarekallets utövning ej särdeles besvärlig här i trakten, ty våra vägar äro så pass drägliga, att man kan åka, och i allmänhet betalas här ganska bra, bönderna äro välbärgade. Vad sjukdomarna beträffar ha vi, utom de vanliga fallen av maginflammation, bronchitis o. s. v., en och annan intermittent feber under skördetiden, men i allmänhet ingenting allvarsamt, ingenting särskilt anmärkningsvärt annat än möjligen den ofta förekommande frossan, som sannolikt beror på att våra bönders bostäder äro så dåliga i hygieniskt avseende. Men ni skall finna många fördomar att bekämpa, herr Bovary, många gamla inrotade sedvänjor, som er vetenskap dagligen skall nödgas motarbeta av alla krafter, ty man läser ännu böner över det onda, man tror på reliker, och man vänder sig hellre till prästen än till läkaren och apotekaren. Klimatet är emellertid icke ohälsosamt, och det finnes till och med flera nittioåringar inom socknen. Termometern (jag har gjort mina observationer på den) går om vintern ner till fyra grader och stiger under den varma årstiden till tjugufem eller trettio grader på sin höjd, vilket gör
