Sida:Madame Bovary (sv).djvu/89

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

alldeles huvudyr, skalle han på samma gång ha velat lagerkröna Racine och läsa lagen för honom en god stund.

Slutligen erinrade Emma sig, att hon på slottet Vaubyessard hade hört markisinnan kalla en ung dam Berthe; hon bestämde sig nu för detta namn, och som herr Rouault ej kunde komma, bjöd man herr Homais till gudfar. De faddergåvor han gav utgjordes av idel apotekssaker, sex askar jungfruskinn, en hel glasburk rakahu, tre lådor lakrits och dessutom sex stänger bröstsocker, som han hade hittat i ett skåp. Döpelseakten firades med stor middag, vari kyrkoherden deltog. Stämningen blev munter. Då likörerna serverades, stämde herr Homais upp en sång av Béranger. Léon sjöng en barkaroll, och fru Bovary d. ä., som även stod fadder, en romans från kejsartiden; till sist yrkade herr Bovary d. ä. att man skulle bära ned barnet, och gav sig till att döpa det i ett glas champagne, som han hällde över dess huvud. Detta förlöjligande av det första sakramentet förtröt abbé Bournisien: herr Bovary d. ä. svarade med ett citat ur la Guerre des dieux, kyrkoherden ville gå, damerna besvuro honom att stanna, Homais trädde emellan, och man lyckades förmå prästmannen att sätta sig ned igen och helt lugnt återtaga sin halvdruckna kaffekopp.

Herr Bovary d. ä. stannade ännu en månad i Yonville, vars invånare han bländade med en ståtlig silvergalonerad rökmössa, som han bar om morgnarna, då han rökte sin pipa på torget. Han hade även för vana att dricka mycket konjak, och han skickade ofta pigan till Gyllene Lejonet för att köpa en butelj, som man skrev upp på hans sons räkning, och hela det förråd av eau-de-cologne, som hans sonhustru hade, gick åt till att parfymera hans sidennäsdukar.

Hon trivdes ej illa i hans sällskap. Han hade sett sig omkring i världen, han talade om Berlin, om Wien, om Strassburg, om sin officerstid, om de älskarinnor han hade haft, de storartade frukostar han hade ställt till; dessutom var han älskvärd och ibland tog han henne till och med om livet, än i trappan och än i trädgården, och ropade: — Akta dig, Charles!



6*
83