114
Medan han höll på att öppna, fick en tjänare, som låg i en närbelägen kammare, höra gnisslandet av reglarna, steg upp och stack ut huvudet genom sin dörr.
Den gode patern ansåg tydligen denne i stånd att övermanna mig och befallde honom oförsiktigt nog att komma till hans hjälp.
Det var en stor och stark bjässe, som utan tvekan rusade på mig. Jag tog mitt parti, gjorde processen kort och avlossade skottet mitt i bröstet på honom.
— Se där vad ni är skuld till, min far, sade jag trotsigt till min ledsagare. — Men låt det inte hindra er från att fullborda saken, tillade jag, i det jag sköt fram honom mot den yttersta porten.
Han vågade ej vägra att öppna den. Jag kom lyckligt och väl ut och fann på några stegs avstånd Lescaut, som enligt sitt löfte väntade på mig i sällskap med två vänner.
Vi avlägsnade oss skyndsamt. Lescaut sade mig, att han tyckte sig ha hört ett pistolskott.
— Det var ert fel, svarade jag, varför lämnade ni mig den laddad?
Emellertid tackade jag honom för detta försiktighetsmått, utan vilket jag säkerligen skulle ha varit kvar i Saint-Lazare för en lång tid.
Vi ämnade tillbringa natten på ett värdshus, och där tog jag igen skadan efter den magra kost jag i nära tre månader levat på. Jag kunde likväl ej hängiva mig åt njutningen, ty jag led av en kvalfull oro för Manon.
