Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/120

Den här sidan har korrekturlästs

116

Jag såg så föga ljus i detta dunkel, att jag uppsköt en närmare prövning av situationen till dess jag hunnit inhämta några upplysningar angående spinnhusets inre anordningar.

Så snart skymningens inbrott återgivit mig friheten, bad jag Lescaut följa mig dit.

Framkomna till spinnhuset, inläto vi oss i samspråk med en av portvaktarna, vilken föreföll att vara en förståndig karl. Jag spelade rollen av en utlänning, som hört lovord över allmänna spinnhuset och den ordning, som där råder. Jag utfrågade honom om de minsta detaljer, och från det ena till det andra kommo vi även in på styresmännen, vilkas namn och egenskaper jag bad honom upplysa mig om.

De svar jag erhöll i det sistnämnda hänseendet ingav mig en idé, som jag fann förträfflig och som jag icke dröjde att omsätta i handling.

Jag frågade honom något, som var av största betydelse för min plan, nämligen om dessa herrar hade barn. Han svarade, att han icke kunde med säkerhet redogöra härför, men vad beträffade herr de T., som var en av föreståndarna, visste han, att denne ägde en son i giftasåldern, vilken flera gånger åtföljt fadern på dennes besök i spinnhuset. Denna försäkran var tillräcklig för mig.

Jag avbröt nästan genast vårt samtal, och på återvägen till Lescauts bostad delgav jag denne min plan.