134
och då jag hellre skulle offra hälften av mitt blod än välja någon av dessa båda. Ja, till och med allt mitt blod… hellre än att nedlåta sig till ett simpelt tiggeri! Men det är sant, här är det just fråga om mitt blod… det är fråga om Manons liv och uppehälle, det är fråga om hennes kärlek och trohet. Vad har jag som kan uppväga henne? Hittills har jag ingenting haft. Hon är för mig i stället för ära, rikedom och världslig framgång. Visst finns det mycket, som jag skulle giva mitt liv för att vinna eller undgå, men att skatta något högre än mitt liv är inte ett skäl för att skatta det lika högt som Manon.
Efter detta tankeslut dröjde jag icke längre att bestämma mig. Jag fortsatte min vandring, besluten att först gå till Tiberge och sedan till herr de T.
Då jag kom in i Paris, tog jag en hyrvagn, trots att jag ej hade pengar att betala den med, jag räknade på den hjälp jag stod i begrepp att begära. Jag åkte till Luxembourg, varifrån jäg skickade bud till Tiberge, att jag väntade honom. Han tillmötesgick min otålighet genom att utan dröjsmål infinna sig.
Utan minsta omsvep meddelade jag honom min ytterligt nödställda belägenhet. Han frågade, om de hundra pistoler, som jag givit honom tillbaka, skulle räcka, och utan ett ord till invändning gick han genast och hämtade dem åt mig med denna frimodiga uppsyn och detta nöje vid att giva, som endast kärleken och den sanna vänskapen kan visa.