Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/15

Den här sidan har korrekturlästs
11

oss, och det är inte mer än rätt att han får betala oss för omaket.

— Låt höra då, vad som behövs för att hindra er från att känna er besvärade, sade jag.

Han hade oförsyntheten att begära två louis. Jag gav honom dem utan tvekan.

— Men akta er, återtog jag, för att göra er skyldiga till någon nedrighet, ty jag ämnar lämna min adress åt denne unge man, så att han kan underrätta mig därom, och ni kan vara övertygade om, att jag har makt att låta straffa er.

Detta kostade mig sålunda sex louisdorer. Den höviskhet och livliga erkänsla, varmed den unge okände tackade mig, styrkte mig i min övertygelse alt han var av god börd och förtjänade min frikostighet.

Jag yttrade några ord till hans älskade, innan jag gick. Hon svarade mig med en så ljuv och intagande blygsamhet, att jag vid utgåendet ej kunde avhålla mig från åtskilliga betraktelser över kvinnornas obegripliga väsen.

Sedan jag återkommit till min ensamhet, erhöll jag inga upplysningar rörande det vidare förloppet av detta äventyr.

Bortåt två år hade förgått, vilka alldeles utplånat händelsen ur min hågkomst, då slumpen åter beredde mig ett tillfälle att fullständigt lära känna alla därmed förknippade omständigheter.

Jag hade anlänt från London till Calais med min elev, markis de R. Vi togo in, om jag minns rätt,