Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/151

Den här sidan har korrekturlästs
147

hennes smekningar skönja en anstrykning av uppriktighet och sanning, som överensstämde med skenet.

Det blev mig icke svårt att under kvällsvarden skjuta skulden för den bedrövelse, från vilken jag icke kunde frigöra mig, på en spelförlust, som jag klagade över att ha gjort.

Jag ansåg det som en särdeles stor förmån, att förslaget att stanna hemma dagen därpå kom från henne själv. På så sätt skulle jag vinna tid för mina överläggningar. Min närvaro hemma undanröjde alla farhågor för morgondagen, och ifall jag icke märkte något, som tvingade mig att yppa mina upptäckter, var jag redan besluten att dagen därefter flytta till staden, till ett kvarter, där vi icke behövde ha något med prinsar att skaffa.

Allt detta gjorde, att min natt blev lugnare, men den befriade mig dock icke från plågan att nödgas bäva för en ny trolöshet.

Då jag vaknade, förklarade Manon, att det ingalunda var hennes mening, att jag skulle förete ett mera vårdslöst yttre, emedan jag skulle tillbringa dagen hemma hos oss, och hon ville till och med frisera mitt hår med sina egna händer. Jag hade ett vackert hår, och hon hade flera gånger roat sig med att sköta om det.

Men denna dag ägnade hon större omsorg däråt än jag någonsin sett henne göra. För att vara henne till nöjes måste jag sätta mig framför hennes toalett-