Dagen därpå erhöll hon verkligen ett sådant genom en betjänt utan livré, vilken ganska behändigt förskaffade sig tillfälle att tala med henne utan vittnen. Hon tillsade honom att vänta på svar, och gick genast in till mig med skrivelsen. Vi öppnade den tillsammans.
Förutom de vanliga kärleksuttrycken innehöll den en redogörelse för min rivals löften. De voro verkligen rundligt tilltagna. Han förband sig att räkna upp tiotusen francs i samma stund som hon tog huset i besittning och sedermera ersätta de uppstående minskningarna i denna summa, så att hon ständigt skulle ha den framför sig i kontanta pengar.
Invigningsdagen var icke långt borta. Han önskade endast två dagar till förberedelserna och angav namnet på den gata och det hus, där han lovade att invänta henne på andra dagens eftermiddag, så framt hon kunde lista sig ur mina händer. Detta var just den punkt, beträffande vilken han besvor henne att stilla hans oro, för allt det andra tycktes han vara lugn. Men han tillade, att om hon förutsåge någon svårighet att undkomma mig, så skulle han nog finna utvägar att underlätta hennes rymning.
G. M. var listigare än fadern. Han ville ha bytet i sina händer, innan han lade pengarna på bordet.
Vi rådgjorde om, hur Manon skulle bete sig. Jag bemödade mig ännu en gång att avstyra detta företag och påpekade för henne alla dess faror, men ingenting kunde rubba hennes föresats.
