162
Hon skrev ett kortfattat svar till G. M., försäkrade honom att hon icke skulle ha någon svårighet att begiva sig till Paris på utsatt dag och att han med säkerhet kunde vänta henne.
Därefter gjorde vi upp, att jag oförtövat skulle fara bort och hyra en ny bostad i någon by på andra sidan om Paris och föra med mig vår lilla packning. Följande dags eftermiddag skulle hon enligt G. M:s förslag fara in till Paris. Sedan hon erhållit hans presenter skulle hon enträget bedja honom att ledsaga henne till teatern, taga med sig så mycket av pengarna, som hon kunde bära, och låta min betjänt, vilken hon skulle medföra, övertaga resten.
Denne betjänt var alltjämt samme man, som hade hjälpt henne ut från spinnhuset, och som var oss särdeles tillgiven. Jag skulle infinna mig i en hyrvagn vid början av gatan Saint-André-des-Arcs och stiga ur omkring klockan sju samt i skymningen gå fram till teaterns port. Manon lovade att hitta på någon förevändning för att ett ögonblick avlägsna sig ur logen och använda detta till att gå ned och förena sig med mig.
Det övriga var lätt nog att utföra. Vi skulle i en blink hinna till min vagn och sedan åka ut ur Paris genom förstaden Saint-Antoine, som ledde till vår nya bostad.
Denna plan föreföll oss mycket väl uttänkt, så farlig den än var. I själva verket var det ju en vanvettig obetänksamhet att inbilla sig att vi, även om vi lyckades utföra den på det mest behändiga sätt,
