— Min herre, sade han, ni handlar så ädelmodigt mot mig, att jag skulle förebrå mig som en låg otacksamhet, om jag skulle dölja något för er. Jag vill därför icke blott meddela er mina olyckor och mina lidanden utan även mina förvillelser och mina mest förnedrande svagheter. Jag är säker på att ni, under det ni fördömer mig, inte skall kunna underlåta att även beklaga mig.
Jag bör underrätta läsaren, att jag nedskrev hans historia nästan omedelbart efter det jag hört den och att man följaktligen kan vara förvissad om att denna redogörelse är så trogen och noggrann som möjligt. Trogen, säger jag, ända in i återgivandet av de reflexioner och känslor, som den unge äventyraren på det mest höviska sätt uttryckte.
Här följer sålunda hans berättelse, vari jag ända till slutet icke skall infläta något, som ej härrör från honom själv.
