168
— Vad vill du mig, utbrast jag. — Ah, du är en kvinna, du tillhör ett kön, som jag avskyr och som jag inte längre kan tåla. Ditt anletes ljuvhet hotar mig med något ytterligare förräderi! Gå din väg och lämna mig ensam här!
Hon gjorde en nigning utan att våga svara ett ord och vände sig om för att gå. Jag ropade åt henne att stanna.
— Men säg mig åtminstone, återtog jag, varför, hur och i vilket syfte du blivit hitskickad. Hur har du fått veta mitt namn och det ställe, varest jag kunde träffas?
Hon omtalade då, att hon sedan länge var bekant med herr de G. M. Han hade skickat bud efter henne klockan fem, och betjänten, som framfört budet, hade ledsagat henne till ett stort hus, där hon funnit honom spelande piké med en vacker ung dam. Båda två hade givit henne i uppdrag att överbringa det där brevet och sagt henne, att hon skulle finna mig i en täckvagn vid slutet av Saint-André-gatan.
Jag frågade, om de icke hade sagt henne något mera, och hon svarade rodnande, att de ingivit henne förhoppning, att jag skulle behålla henne som sällskap.
— De ha bedragit dig, min stackars flicka, genmälde jag, de ha bedragit dig. Du är en kvinna, och du bör ha en man, men du bör ha en som är rik och lycklig, och det är inte här du finner en sådan. Vänd om, vänd om till herr de G. M. Han
