16
Jag hade bestämt tiden för min avresa från Amiens. På kvällen före den dag, då jag skulle lämna denna stad, gjorde jag en promenad tillsammans med min vän, som hette Tiberge. Vi fingo därvid se postvagnen från Arras anlända och följde efter den till värdshuset. Kvar blev endast en helt ung flicka, som stannade ensam på gården, under det en äldre man, som tycktes tjänstgöra såsom hennes ledsagare, styrde om att hennes reseffekter blevo framtagna ur korgarna.
Denna flicka tycktes mig så bedårande, att jag, som hittills aldrig reflekterat över skillnaden mellan könen, eller betraktat en kvinna med någon särskild uppmärksamhet, jag, som av alla prisades för min sedesamhet och återhållsamhet, jag fann mig nu på ett ögonblick upptänd ända till berusning.
Jag led vid den tiden av svagheten att vara ytterst blyg och lätt att bringa ur fattningen, men långt ifrån att nu hejdas av denna svaghet, trädde jag fram till mitt hjärtas härskarinna.
Ehuru hon var ännu yngre än jag, upptog hon mitt höviska tilltal utan minsta förvirring. Jag frågade, vad som förde henne till Amiens och om hon hade några bekantskaper där. Hon svarade okonstlat, att hon ditsänts av sina föräldrar för att gå i kloster.
Ehuru den blott ett ögonblick dvalts i mitt hjärta, hade kärleken redan gjort mig så klarsynt, att jag ansåg denna avsikt som ett dödande slag, riktat mot min åtrå. Jag talade till henne på ett sätt, som
