Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/222

Den här sidan har korrekturlästs

218

upplyst mig om antalet av de stadsvakter, som skulle eskortera Manon, det var endast sex. Fem djärva och beslutsamma karlar skulle räcka till att sätta skräck i dylika pultroner, som aldrig söka försvara sig hedersamt, om de på något lumpet sätt kunna undgå en strid.

Som jag icke saknade pengar, rådde livdrabanten mig att ingenting spara, som kunde betrygga framgången av vårt angrepp.

— Vi behöva hästar, sade han, samt pistoler och var sin karbin. Vidare måste vi ha tre civila dräkter åt våra soldater, som inte skulle våga uppträda i regementets uniform på en expedition av detta slag.

Jag gav honom utan prut de hundra pistoler jag fått av herr de T. De gingo åt följande dag ända till sista sou. De tre soldaterna mönstrades av mig, jag eggade dem med stora löften och för att bortjaga all misstro gav jag dem i förskott tio pistoler var.

Då handlingens dag kommit, skickade jag en av dem tidigt på morgonen till spinnhuset för att han med egna ögon skulle iakttaga stadsvakternas avtåg med sitt byte. Ehuru denna åtgärd endast förestavades av min ytterliga oro och försiktighet, befanns det, att den var alldeles nödvändig. Jag hade nämligen rättat mig efter falska uppgifter angående färdens riktning och skulle eljest fåfängt ha inväntat den olycksaliga truppen på Orleansvägen, emedan jag trodde, att den skulle inskeppas i La Rochelle.