20
vi skulle i hemlighet ge oss av raka vägen till Paris, där vi vid ankomsten skulle gifta oss.
Jag ägde omkring femtio écuer, vilket utgjorde frukten av mina små besparingar, och hon hade ungefär dubbelt så mycket. Vi inbillade oss, oerfarna barn som vi voro, att denna summa aldrig skulle taga slut, och vi räknade icke mindre på framgången av våra övriga företag.
Efter att ha intagit min kvällsvard med mera välbehag än någonsin förut, drog jag mig tillbaka för att verkställa vår plan. Mina anordningar blevo så mycket lättare att utföra, som min lilla packning redan var färdig, enär jag ju följande dag haft för avsikt att återvända till mitt hem och min far. Det beredde mig således ingen svårighet att låta flytta min koffert och tinga en vagn till klockan fem på morgonen, vid vilken tid stadsportarna borde vara öppna. Men jag stötte på ett oväntat hinder, som var nära att omintetgöra hela min plan.
Ehuru Tiberge blott var tre år äldre än jag, var han en yngling av moget förstånd och synnerligen ordentligt levnadssätt. Han hyste en innerlig tillgivenhet för mig. Åsynen av en så vacker flicka som mademoiselle Manon Lescaut, min iver att ledsaga henne och avlägsna honom hade väckt hans misstankar. Han hade icke vågat återvända till värdshuset, där han lämnat mig, av fruktan att misshaga mig genom sin återkomst, men han hade gått att invänta mig i min bostad, där jag fann honom, ehuru klockan var tio på kvällen.
