undergivet jag låtit mig bortföras. Till följd härav blev jag mindre strängt emottagen än jag väntat. Min far nöjde sig med att göra mig några allmänna förebråelser för min förseelse att begiva mig bort utan hans vetskap och tillstånd. Vad min käresta beträffade, sade han, att jag till fullo förtjänat vad jag undfått genom att överlämna mig åt en okänd kvinna, och att han hyst bättre tankar om min klokhet, men han hoppades, att detta lilla äventyr skulle göra mig förståndigare för framtiden.
Jag uppfattade detta tal endast i den mening, som överensstämde med mina planer. Jag tackade min far för hans godhet att förlåta mig och lovade honom att iakttaga ett ordentligare uppförande. I djupet av min själ triumferade jag, ty såsom sakerna nu gestaltade sig, tvivlade jag ingalunda på att jag skulle få tillfälle att rymma hemifrån, kanske redan samma natt.
Vi satte oss till bords för att äta kvällsvard, och de mina skämtade med mig om min erövring i Amiens och min flykt med denna trogna älskarinna. Jag höll god min vid deras spydigheter och fägnade mig till och med över att få tala om det, som alltjämt upptog mina tankar. Men några ord, som min far lät undfalla sig, kommo mig att spetsa öronen med den största uppmärksamhet. Han talade om svek och om en tjänst, som herr de B. i sitt eget intresse skulle ha gjort honom. Jag blev bestört, då jag hörde detta namn uttalas, och bad honom ödmjukt förklara sig närmare. Han vände sig då mot min
