Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/44

Den här sidan har korrekturlästs

40

hopp och förtvivlan, alltefter den skepnad, i vilken Manon föresvävade mig. Än såg jag i henne intet annat än den mest älskliga ibland alla flickor och trånade efter att återse henne, än såg jag endast en falsk och trolös älskarinna och svor tusen eder att uppsöka henne blott för att straffa henne.




TREDJE KAPITLET.

Man gav mig böcker, som lyckades återgiva mig en viss sinnesro. Jag läste om alla mina författare, jag stiftade nya bekantskaper och fattade åter en brinnande håg för studier. Ni skall snart få erfara till vilken nytta detta lände mig i det följande.

De insikter, kärleken förlänat mig, spredo ljus över en mängd ställen hos Horatius och Virgilius, vilka förut synts mig dunkla. Jag författade en erotisk kommentar till Eneidens fjärde bok, jag ämnar låta den se dagen och smickrar mig med att allmänheten skall finna något intresse i den.

— Ack, sade jag, under det jag arbetade därpå, det var ett hjärta sådant som mitt, som den trofasta Dido behövde!

En dag kom Tiberge och besökte mig i mitt fängelse. Jag förundrade mig över den oförställda röreise, varmed han omfamnade mig. Jag hade ännu icke rönt sådana bevis på hans tillgivenhet, att jag