Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/46

Den här sidan har korrekturlästs

42

ditt hjärtas och din själs upphöjdhet… det finnes intet gott, som du inte kan uppnå. Nöjets gift har avlägsnat dig från den rätta vägen. Vilken förlust för dygden! Din rymning från Amiens vållade mig så mycken smärta, att jag alltsedan dess inte känt ett ögonblicks sinnesro. Du kan döma därom av de åtgärder denna flykt förmådde mig att vidtaga.

Han berättade nu huruledes han, sedan han upptäckt att jag bedragit honom och avrest med min käresta, stigit till häst för att följa efter mig. Men då jag hade fyra eller fem timmars försprång, hade det varit omöjligt för honom att upphinna mig. Icke desto mindre hade han anlänt till Saint-Denis en halvtimme efter min avfärd därifrån. Övertygad om att jag skulle stanna i Paris, hade han där förspillt sex veckor med att fåfängt spana efter mig, han gick till alla platser, där han kunde hoppas att finna mig, och slutligen en dag hade han igenkänt min älskarinna på teatern, hon satt där så präktigt utstyrd, att han föreställde sig, att hon hade en ny älskare att tacka för denna ståt.

Han hade sedan följt efter hennes vagn ända till bostaden och av en betjänt erfarit, att hon underhölls genom herr de B:s frikostighet.

— Jag stannade inte vid detta, fortsatte han, utan jag återvände dagen därpå för att av henne själv söka få veta, vad det blivit av dig. Hon gick helt tvärt ifrån mig, så snart jag började tala om dig, och jag vart tvungen att återvända hem till landsorten utan att ha fått några närmare upplysningar.