biskop, och han erhöll därför av denne prelat ett förmånligt prebende före vår avresa.
Min far, som nu ansåg mig fullständigt botad för min passion, gjorde inga invändningar mot min avfärd. Vi anlände till Paris, varest Malteserkorset utbyttes mot prästkaftanen och namnet chevalier des Grieux mot titeln abbé.
Jag vinnlade mig om studierna med så mycken flit, att jag på få månader gjorde ovanliga framsteg. Jag använde även en del av natten till dessa studier och lät ej ett ögonblick av dagen gå förlorat. Mitt anseende blev så lysande, att man redan lyckönskade mig till de värdigheter, jag ej kunde förfela att uppnå, och utan att jag ansökt därom, uppfördes mitt namn på listan över prästgäll.
Fromheten försummades lika litet, jag ägnade mig med brinnande iver åt alla slags andliga övningar. Tiberge var förtjust över vad han betraktade som sitt verk, och jag såg honom flera gånger under tårar berömma sig av vad han kallade min omvändelse.
Att de mänskliga föresatserna äro underkastade växling har aldrig förundrat mig, en passion väcker dem till liv, en annan kan förkväva dem. Men då jag betänker den heliga arten av de föresatser, som förde mig till Saint-Sulpice, och den inre glädje Himlen där lät mig smaka under det jag verkställde dem, förfäras jag över den lätthet, varmed jag varit i stånd att bryta dem. Om det är sant, att den himmelska hjälpen i varje stund är lika stark som pas-
