Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs

70

icke skulle kunna hålla stånd mot vissa farhågor. Hon skulle ha föredragit mig framför hela världen med en måttlig förmögenhet, men jag betvivlade ingalunda, att hon skulle övergiva mig för någon ny B., så snart det icke återstod mig annat än trohet och beständighet att bjuda henne.

Jag beslöt därför att så mycket som möjligt begränsa mina enskilda utgifter, så att jag alltid skulle vara i stånd att bestrida hennes, och hellre neka mig själv alla möjliga nödvändiga saker än beröva henne ens något av det överflödiga.

Vagnen gjorde mig mera bryderi än allt det andra, ty det fanns ingen utsikt att kunna underhålla hästar och kusk.

Jag yppade mina bekymmer för herr Lescaut. Jag hade ej hemlighållit för honom, att jag fått låna hundra pistoler av en vän. Han upprepade nu, att han, ifall jag ville fresta spellyckan, icke alls misströstade om att jag på hans rekommendation kunde vinna inträde i yrkesspelarnas samfund genom att villigt offra ett hundratal francs på undfägnande av hans förbundsbröder.

I trots av den motvilja jag hyste för allt slags bedrägeri lät jag leda mig av en grym nödvändighet.

Herr Lescaut föreställde mig samma dags afton såsom en av sina släktingar. Han tillade därvid, att jag var så mycket ivrigare att vinna framgång som jag var i största behov av Fortunas ynnest. För att emellertid göra begripligt, att jag oaktat min nödställda belägenhet ingalunda var någon