stackare, förklarade han det vara min avsikt att bjuda dem på supé.
Bjudningen emottogs, och jag trakterade dem präktigt. De uppehöllo sig länge med att tala om mitt fina utseende och mitt behagliga uppträdande och påstodo bestämt, att de kunde hoppas mycket av mig, enär jag hade en så hederlig fysionomi, att ingen skulle komma att misstänka mina knep.
De tackade slutligen Lescaut, som förskaffat samfundet en medlem av sådana förtjänster, och uppdrogo åt en av sällskapet att under några dagar giva mig den nödvändiga undervisningen.
Den förnämsta skådeplatsen för mina bedrifter skulle bli hotell Transilvanie, där det i en sal fanns ett faraobord, och där även åtskilliga andra kort- och tärningsspel övades i galleriet.
Detta spelhus hölls till förmån för prins de R… som då bodde i Clagny, och flertalet av hans officerare tillhörde vårt sällskap.
Till min skam måste jag bekänna, att jag på helt kort tid inhämtade min mästares lärdomar. Särskilt förvärvade jag stor färdighet i att utföra kvicka handgrepp och smussla med falska kort, och med god tillhjälp av ett par långa ärmkrås utförde jag mina finter tillräckligt obesvärat för att bedraga de mest förfarna ögon och utan svårighet ruinera massor av ärliga spelare. Denna utomordentliga händighet påskyndade så starkt tillväxten av min förmögenhet, att jag redan efter några veckors förlopp fann mig i besittning av ansenliga summor, förutom
