76
Jag beslöt att genast sända bud efter herr Lescaut. Han rådde mig att genast begiva mig till polismästaren. Jag gjorde så… till min ofärd, ty förutom det att denna åtgärd och de, som rättvisans handhavare vidtogo, voro gagnlösa, fick Lescaut därigenom tid att tala vid sin syster och under min frånvaro ingiva henne ett förskräckligt beslut.
Han talade med henne om en viss herr de G. M., en gammal vällusting, som slösaktigt betalade sina nöjen, och förespeglade henne så många förmåner, om hon ställde sig i dennes sold, att hon, uppskakad och bekymrad som hon var över vårt missöde, gick in på vad han ville övertala henne till.
Denna hedervärda handel avslöts före min återkomst, men dess verkställande uppsköts till dagen därpå, då Lescaut skulle ha underrättat herr de G. M.
Jag fann Lescaut väntande på mig där hemma, men Manon hade gått till sängs i sin kammare och givit sin tjänstflicka order att säga mig, att hon behövde vila sig litet och fördenskull bad mig lämna henne ensam denna natt. Lescaut avlägsnade sig efter att ha erbjudit mig några pistoler, vilka jag tog emot.
Klockan var närmare fyra, då jag lade mig, och sedan jag ännu en stund legat och grubblat över utvägar att återställa min förmögenhet, somnade jag så sent, att jag ej vaknade förrän vid elvatiden på förmiddagen.
