mig. Lescaut åtog sig att i god tid hålla en vagn i beredskap utanför porten.
Då timmen för supén var inne, lät herr de G. M. icke vänta på sig länge. Lescaut befann sig tillsammans med sin syster i salen. Gubbens första artighet var att förära sin sköna ett halsband, armringar och örhängen av pärlor till ett värde av minst tusen écuer. Därpå räknade han upp i klingande louisdorer den summa på tvåtusenfyrahundra livres, som utgjorde hälften av årsunderhållet.
Han kryddade sina gåvor med åtskilliga komplimanger på det gammaldags, sirliga hovmaneret. Manon kunde icke neka honom några kyssar, med dem förvärvade hon lika många rättigheter till de pengar, han lade i hennes hand.
Jag stod utanför dörren och lyssnade, i förbidan på ett tecken från Lescaut att jag skulle stiga in.
Då Manon lagt in pengarna och smyckena, kom han och tog mig vid handen samt ledde mig fram till herr de G. M., i det han tillsade mig att bocka mig artigt för honom. Jag gjorde ett par tre mycket djupa bugningar.
— Ber om ursäkt, min herre, sade Lescaut, men den här ynglingen är ännu en riktig landspojke. Han har, som ni ser, inte ett tecken till Paris-maner, men vi hoppas att litet vana skall göra honom hyfsad. Du får ofta äran att se denne herre här, tillade han, vänd till mig… låt nu se, att du drar nytta av ett så förträffligt föredöme.
