stone ingick det däri endast som en känsla, vilken hade föregått detta nya kval, och den rådande förnimmelsen i min själ var blygsel och förvirring.
Det är endast få människor, som kunna fatta styrkan av dylika själsrörelser. Den stora mängden är mottaglig blott för fem eller sex passioner, inom vilkas cirkel deras levnad förlöper och till vilka alla deras sinnesrörelser inskränka sig. Fråntag dem kärleken och hatet, njutningen och smärtan, hoppet och fruktan… och de skola icke mer känna något.
Men personer av en mera upphöjd karaktär kunna uppröras på tusen olika sätt, det är som om de ägde mer än fem sinnen och kunde mottaga föreställningar och förnimmelser, vilka överskrida naturens vanliga gränser, och emedan de äro medvetna om denna storhet, som höjer dem över hopen, ägna de den all sin omsorg. Därav kommer det sig, att de lida så bittert under förakt och åtlöje och att blygseln utgör en av deras våldsammaste lidanden.
Jag hade denna bedrövliga förmån i Saint-Lazare. Mitt svårmod föreföll priorn så ytterligt, att han, bekymrad för dess följder, ansåg sig böra behandla mig med mildhet och överseende. Han besökte mig två eller tre gånger om dagen. Ofta tog han mig med sig på promenad i trädgården, och hans nit uttömde sig i förmaningar och hälsosamma råd.
Jag emottog dem saktmodigt och visade honom till och med erkänsla, varav han hämtade förhoppning om min bättring.
