Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XLV.
Åter ser jag de examinerade moralisterna komma marscherande med glasögon på näsan och läroböckerna i fickan för att efter alvarlig öfverläggning gifva Maria betyg på, att hon är en dålig flicka.
Hur kunde hon vara så elak mot den förträffliga fabrikörn, som endast leddes af de mest aktningsvärda bevekelsegrunder? Om hon nu verkligen icke kunde hålla sig i skinnet, så var det i alla händelser hennes solklara pligt (Lärobokens kapitel VII, moment B., anmärkning 3) att bryta med honom.
Ni solklara mullvadar, stannen kvar i edra underjordiska gångar, och affatten där,
