Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
139
timme, vet, att nu sitta de till bords, nu hvilar hon i förmaket på hans knä, nu ändtligen släckes ljuset .... nu står hon framför spegeln och lägger sina nakna armar kring hans hals.
Och det skulle ske? Hon skulle blifva hans? Han, som icke äger annan rätt till henne, än den, som jag gaf honom. Nu när jag vet, hur oumbärlig hon är för mig, skulle jag helt beskedligt bära henne till hans hem? Plundra mitt eget för att göra hans rikt.
Nej .... Och dock. Vågar jag hålla henne tillbaka? Idag, ja. Men imorgon?... Hvem känner sitt hjärta imorgon?
