Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
LVIII.
Maria, du heliga. Se, en syndare ligger för din fot, och han åtrår dig icke. Han, den fordom oförnöjda, begär ingen ting annat än at få ligga för din fot och stirra upp i ditt ljufva ansigte. Han, den befallande, beder, han, den föga troende, svär vid ditt namn.
Maria, du, hvars kärlek skänker alt, du gåfvornas outtömliga källa, endast att hvila vid din fot och famna din blick är rikedom.
Maria, du jordiskt ömma, du himmelskt rena, du, hvilkens själ stiger som en hvit dufva ur din kropps kärlekseld — jag tackar dig, att du lärde mig den jordiska kärlekens ojordiska lycksalighet.
10*
