Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
LX.
Jag stod på waggonens platform. Jag har stått där hela natten, svept i min kappa. Jag har sett aftonens skuggor från dalarna krypa uppför bärgen, till dess att alting var inhöljdt i mörker. Nu lider det emot dag, ett blekt skimmer ljusnar vid horisonten; med alt snabbare maskinstötar, i takt med mitt hjärta, drifves tåget fram mot staden i främmande land.
Hvilken sällsam oro har hela denna natt hållit mig vaken? Hvilka ångestfulla frågor är det, hvarpå mitt hjärta söker svar, medan jag grubblande stirrar ut i mörkret?
