Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/68

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
70

fladdra kring min sömnlösa hvila. Vid dager när solen manar alt bländverk i jorden, behöfver jag dig ej. Men flyg icke från mig nu, när det är natt.

Glömska, jag släpper dig ej. Jag rifver mina händer blodiga på dina skarpa klor, medan jag med våld drager dina kylande vingar ned öfver mitt heta hufvud. Aldrig hade jag trott, att det kunde vara så svårt att glömma.